Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Visa inlägg - Lars H

Sidor: [1] 2 3
1
Kryssningsfartyg / Varma vinterkryssningar
« skrivet: 10 januari 2018, 14:17:11  »
För den som funderar på en kryssning vintertid i ”närområdet” har utbudet ökat dramatiskt de senaste åren. Dvs till Medelhavet, Kanarieöarna och Gulfstaterna. Förr var Karibien det enda och närmaste som erbjöds.

Sol och värme kan förvisso utebli under en kryssning vintertid i Medelhavet. Säkrare är då Kanarieöarna och Gulfen med ungefär lika lång flygresa från Sverige.

Costa kör kortkryssningar från Dubai och spanska Pullman runt Kanarieöarna, med avstickare till Marocko. Båda varianterna säljs även i kombination med hotellveckor. Vi har bekanta som kryssade en vecka runt Kanarieöarna med Pullmans Horizon. Dvs fd  Celebrity Horizon. De är vana kryssningsresenärer och hade därför hyggligt lågt ställda förväntningar på Pullman men man kunde efteråt konstatera att det var klart ”value for money”. Faktiskt ett klart plus för maten med tanke på priset. Britter, tyskar och spanjorer var dominerande nationer bland passagerarna.

Själva tillbringar vi varje vinter ett antal veckor i Las Palmas. I år blir det inte av att kombinera med en kryssning men nästa år skall vi nog testa Pullman.

2
Övrig sjöfart / Tanker i brand efter kollision
« skrivet: 07 januari 2018, 14:59:28  »
En Panamaregistrerad Iransk tanker brinner utanför Kinas kust.

http://www.bbc.com/news/world-asia-china-42594249

3
Kryssningsfartyg / Hur stora kan kryssningsfartyg bli?
« skrivet: 31 december 2017, 19:43:12  »
Det enkla svaret är förstås: hur stora som helst. Åtminstone teoretiskt. Men på vägen finns en del problem. Inom branschen förs fn en intressant diskussion om detta. Här några synpunker som vädras.

Byggnadstekniska

Var och en som studerat de nuvarande större kryssningsfartygen akterifrån kan notera följande. Höjden på överbyggnaden räknat från vattenlinjen i förhållande till fartygets bredd och längd är oproportionerligt och imponerar knappast stabilitetsmässigt. Lägger man därtill det förhållandevis ringa djupgåendet (9 m för Harmony of the Seas jämfört med tex lilleputten Kungsholms 8,5 m eller ett containerfartygs runt 16 m, med samma längd som Harmony, borde ingen bli förvånad över deras förmåga att rulla, helt oavsett rederiernas och resebyråernas försäkringar om att storleken och stabilisatorer befriar från alla otäcka rörelser.

Här finns åtskilliga problem att bemästra när man går upp i storlek. Ringa djupgående är förstås viktigt för att nå så många destinationer som möjligt, så det vill man helst bibehålla. Men det blir svårt då sk hogging- och saggingproblem (skrovböjningar), sätter in vilket kommer att begränsa längden med nuvarande byggnadssätt om man inte gör rejäla skrovförstärkningar, vilket i sig skulle öka djupgåendet. Öka bredden då? Tja, fler balkonghytter blir det knappast (marknaden ropar inte precis efter fler innerhytter) plus att bränsleförbrukningen ökar och manövermöjligheterna i trånga hamnar reduceras.

Möjligen skulle man kunna tänka sig gigantiska fartyg av resorttyp, byggda för enbart upplevelsen ombord. Fart och annat rätt oväsentligt. Likt resenärer på en dygnsresa till Åland(vem bryr sig om Åland?) blir det bara en klarering i en utländsk hamn som stör hålligånget.

Ett problem som redan gör sig gällande är dock bristen på tillräckligt stora varvsdockor för att serva stora fartyg. Särskilt problematiskt förstås i händelse av ett haveri som kan kräva bogsering långa sträckor.

Broar och kanaler

Redan nu har de finska varven problem med Stora Bältbron med en fri segelhöjd på ca 65 m. Det här begränsar även vissa kryssningsfartygs passage in i Östersjön. QM2 exempelvis, som för övrigt bara har tre meter till godo i New York under Verrazanobron, som också anses vara ett framtida problem. Öresundsbron har inom parantes ca 55 m och tillåter dessutom ett mer begränsat djupgående än under Stora Bältbron. Den utbyggda Panamakanalen tillåter i sig de flesta nuvarande kryssningsfartygen, om det nu inte vore för den begränsade segelhöjden under Bridge of Americas som är på 58 m. Muddringarna i Suez och annat gör att där återfinns inga större problem fn.

Att öka segelhöjden under broar är inget lätt projekt, även om det förekommer. Vare sig myndigheterna i Danmark eller i Panama tycks dock fundera i sådana banor.

Hamnar

Här finns naturligtvis hinder som gör rederierna tveksamma. Helst skall ett fartyg kunna trafikera så många hamnar som möjligt på alla kontinenter för att snabbt kunna anpassa sig till skiftande marknadsförutsättnigar. Ett jättefartyg i trafik på bara några få hamnar är förstås ett ytterst vanskligt projekt och redan med dagens storlekar dras man med en del besvär. Men det här är ändå problem som förefaller hyggligt överkomliga på sikt.

Allmänt

Det är möjligt att med nuvarande begränsningar av alla de slag inkl byggnadssätt, kommer maxkapaciteten under de närmaste 15 åren, inte överstiga runt 10.000 pax plus runt 3.000 i besättningen. Totalt alltså runt 13.000 personer som far runt på haven inom en begränsad yta. Men säker kan man inte vara.

Containerfartygen har en liknande utveckling om att ”big is beautiful”. Ingen tror på allvar att de nuvarande fartygen med en maxkapacitet på runt 22.000 TEU utgör något maximum. Men förr eller senare når man även där en gräns.

Man kan även ha i minnet att tex tankfartyg under en period byggdes i allt större storlekar och det ansågs vara framtiden. Men det fick ett abrupt slut och ingen tankredare skulle numera komma på tanken att igen bygga fartyg på 450.000 - 550.000 dwt. Det samma gäller inom det militära. Tidigare vurm för gigantiska hangarfartyg är som bortblåst. Slagskepp exvis återfinns numera endast som museiföremål. På samma sätt kan notera att efterfrågan på Airbus 380 och andra större flygplanstyper stagnerat till förmån för mindre storlekar.

Så det är inget naturtillstånd att allt måste bli större.

Det som dessutom kan förändra alla förutsättningar över en natt vore om en olycka (av vad slag det än må vara) skulle inträffa med tusentals döda. Något som faktiskt skulle kunna hända trots alla försäkringar om hur otänkbart det är.

4
Kryssningsfartyg / Kryssningsfartyg i Stockholm 2018
« skrivet: 10 december 2017, 13:32:40  »
Listan finns nu tillgänglig. Vissa av de fartyg SH anger som nykomlingar stämmer väl inte riktigt men det är en petitess.
https://www.stockholmshamnar.se/om-oss/nyheter/2017/spana-in-2018-ars-kryssningsanlop/

5
Kryssningsfartyg / Varierande regler hos NCL
« skrivet: 03 december 2017, 11:29:29  »
Massmarketrederierna prövar sig fram med olika priskoncept. Tidigare i år rullande NCL ut en variant där dricks och vin/spritpaket ingick i priset för européer men inte för amerikaner. Skapade lite förvirring i början beroende på var man bokat bla men det klarade man nog hyggligt av så småningom.

Uppenbarligen blev det ändå ingen total succé bland européer, så nu backar man vad gäller drykespaket, som kan väljas bort på vissa kryssningar. Därtill ospecificerad hytt för att ytterligare få ned priset.

Så här skriver Globetrotter idag.

”Från 1/12 2017 lanserar Norwegian Cruise Line ett nytt priskoncept på utvalda kryssningar där du kan välja att boka din hytt ospecificerad till ett lägre pris och där endast dricksen till servicepersonalen ingår. Helpension och underhållning ingår givetvis som alltid på kryssningar med Norwegian Cruise Line. Det nya konceptet finns endast att välja på utvalda kryssningar och avser kategori IX, OX, BX och MX. Övriga kategorier har dryckespaket Premium All Inclusive samt dricks till servicepersonalen inkluderat i priset. Eftersom detta priskoncept endast gäller utvalda kryssningar och utbudet av kryssningar med detta koncept kan ändras så kan du för närvarande endast boka din kryssning med detta priskoncept per telefon.

Det nya priskonceptet gäller endast nya bokningar gjorda från 1 december 2017.”


6
Lastfartyg / ACL lämnar Göteborg
« skrivet: 01 december 2017, 22:13:47  »
Från den 15 januari förlorar Göteborg direkttrafiken till USA när ACL lägger ned trafiken. ACL har seglat i linjetrafik mellan USA och Göteborg i 50 år.

Allt enligt GP.

7
Lastfartyg / Familjeägda containerrederier
« skrivet: 01 december 2017, 21:11:54  »
Rederinäringen har alltid präglats av ett familjeägande. I Sverige tex familjerna Salén, Johnson, Broström och Wallenius. Vidare kan nämnas familjen Olsson inom Stena.

Det här går även igen internationellt. Såväl bland äldre som relativt nya rederier. Alla har förvisso inte lyckats med att överföra en framgångsrik verksamhet till nästa generation. Men trots allt, förbluffande många.

Inte sällan har dessutom familjeägda rederier som börsnoterats för kapitalanskaffning eller andra skäl, senare lämnat börsen och familjerna , därefter, helt eller delvis, återköpt aktierna. Gotlandsbolaget och Stena är sådana svenska exempel. Fokusering på kortsiktig kvartalsekonomi brukar anges som en anledning till att börsnotering är mindre lockande i bransch med häftiga svängningar.

Men även om företaget är börsnoterat har familjerna i många fall bibehållit kontrollen. Maersk tex.

Intressant är att den för världshandeln så viktiga containertrafiken i så stor utsträckning domineras av familjeägda rederier. De tre största: Maersk, MSC samt CMA CGM är alla familjekontrollerade. Maersk med gamla anor och de två övriga relativt nya.

Det italienska MSC startades så sent som 1970 i Neapel av en sjökapten Aponte. Numera är rederiet också en betydelsefull spelare inom kryssningssegmentet.

CMA CGM har iofs, gällande CGM-delen gamla anor, bla som statligt ägt. En person av libanesiskt ursprung  vid namn Jacques Saadé, startade 1978 i Marseille, rederiet CMA. När det statliga CGM 1996 privatiserades såldes företaget, till just CMA, och konstellationen har därefter blomstrat.

Till dessa ”tre stora” kan man även lägga ett annat stort containerrederi, det Taiwanbasersde Evergreen. Startat 1968 och ägt av en sjökapten Chang Yung-fa. Företagsgruppen kontrollerar även flygbolaget EVA Airways. Grundaren avled 2016 och det har därefter varit lite turbulens inom familjen, men vad jag förstått, innehar man fortfarande kontrollen.

9
Kryssningsfartyg / Två inställda kryssningar
« skrivet: 24 november 2017, 12:41:23  »

10
Kryssningsfartyg / Svalbard
« skrivet: 15 november 2017, 11:47:15  »
Nu är jag inte helt uppdaterad på trafiken dit, mer än att jag noterat att åtskilliga av de vanliga kryssningsrederiernas fartyg återfinns där sommartid. Dessutom förstås Hurtigrutten med såväl äldre som nytt tonnage. Diverse expeditionsfartyg är också representerade inkl svenskflaggade MS Stockholm och MS Origo.

Tycker mig under många år ha läst att norska myndigheter skall begränsa trafiken till ögruppen.  Men har något verkligen hänt eller är något på gång? Risberg kanske vet?

Själv tillbringade jag en vecka där på 80-talet, men då fick jag vackert flyga dit från Oslo.

11
Lastfartyg / New Sailing Routes for Future Container Mega-Ships ?
« skrivet: 14 november 2017, 12:00:03  »
En intressant artikel som väcker många frågor. Det är tex inte bara kryssningsfartygen som blir större och större.

https://maritime-executive.com/editorials/new-sailing-routes-for-future-container-mega-ships

12
Övrig sjöfart / Nytt stort varv
« skrivet: 11 november 2017, 13:44:40  »
Inte så ofta sådana byggs. Åtminstone inte i vår (nåja, Murmansk, men ändå) del av världen.

https://maritime-executive.com/article/novatek-builds-giant-shipyard-at-port-of-murmansk

13
Kryssningsfartyg / Trender i kryssningsbranschen
« skrivet: 06 november 2017, 20:42:21  »
Marknaden

Till skillnad från shipping i allmänhet, där redarna ständigt plågas av våldsamma prissvängningar och där jämnvikt mellan efterfrågan och utbud  sällan föreligger, har kryssningsmarknaden varit förvånansvärt stabil, även om den hypade kinesiska, inte fullt ut verkar ha motsvarat förväntningarna. Med tanke på orderböckernas omfång, har vi nog varit många som förutspått en viss avmattning. Hitintills har vi olyckskorpar dock haft fel.

Visst går det upp och ned på vissa marknader men totalt är efterfrågan hyggligt stabil och så länge inga större oroligheter, extrema oljeprishöjningar eller någon världsomfattande lågkonjuktur kan skönjas, bygger rederierna på allt vad tygen håller och nya aktörer hoppar på framgångsvågen. Expansionstakten har istället medfört att kajplatser, service och annan infrastruktur i många hamnar, allt mer framstår som den trånga sektorn.

Fartygen

Big is beautiful. Från expeditions- till massmarketfartyg ökar storleken. Någon gräns tycks inte finnas. Fartyg med en kapacitet på 8.000 - 10.000 pax plus ett antal tusen crew, verkar vara inom räckhåll, bara hamnfaciliteterna så tillåter. Att tendra alla dessa förstås ingen höjdare.

Uppfinningsrikedomen är dock imponerande när det gadgets i främst massmarketfartygen, för att locka nya, och inte minst yngre passagerare. Kanske går vi, åtminstone när det gäller jättefartygen, mot en framtid där fartyget/resorten alltmer blir den stora upplevelsen snarare än resmålen. Ungefär som en dygnsresa till Åland. Fast längre. Och med mer att göra.

Priser

De flesta rederier gör fn robusta vinster. En tydlig trend är att man också gör prisdifferentieringar beroende på vilken marknad man vänder sig till. Såväl vad som ingår i form av dricks, vin, öl och sprit, utflykter mm, som själva grundpriset. Vin- och spritpaket samt dricks tycks exempelvis mer och mer börjat ingå för den europeiska marknaden inom flera segment. Den typen av all inclusive var tidigare förbehållet fartyg inom lyxsegmentet.  Märkligt kan tyckas att man även inom euroområdet kan finna skillnader i pris på samma produkt.

Däremot har på många håll antalet avgiftsbelagda restauranger ökat. Tidigare relativt låga priser har rakat i höjden. Även andra kringavgifter, som var för sig inte är så betydande, har tillkommit, som för vissa rederier genererar betydande intäkter.

Service

Flera snabbexpanderande rederier verkar ha svårt att få tag i tillräckligt välutbildad servicepersonal: typ servitörer, hovmästare och liknande. Tycker det även märks inom andra delar av branschen. Servicenivån har på många håll dalat betänkligt.

Direktbokningar

Har väl inte ännu fått någon fart liknande den inom flyget. Fortfarande betalar rederierna en hög kommission till resebyråerna. Nivåer man får gå tillbaka 20 - 30 år i tiden för att hitta, då motsvarande erhölls från flygbolagen. Men direktbokningar kommer säkert i takt med att folk blir mer vana och oberoende av resebyråerna.

Finare och inte fullt så fint

Forna tiders klassindelningar har fått ett uppsving inom massmarket och premium. Separata områden med restauranger, lounger mm är på tillväxt i försök att dels behålla repeaters stadda i kassa, dels attrahera nya grupper.

Middagssittningar

Tidigare klassiska två sittningar i huvudrestaurangen är på väg ut. På gott och ont. Många tycker det är utmärkt att slippa bestämda tider medan andra saknar bordsgrannar och samma personal.

Klädkoder

Försvinner allt mer. Åtminstone strikta sådana. Allt blir casual, smart casual eller varianter därav, inom alla segment. En konsekvens av tiden och nya kategorier passagerare. Kan tänkas.

Resmålen

I takt med att fartygen blir större begränsas också resmålen och några direkt nya och mer ”oupptäckta” är svåra att finna. Oavsett fartygsstorlek. När Turkiet och Svarta Havet försvann från kryssningskartan stod inga nya på kö. Det blev istället hamnarna i västra Medelhavet som fick fler anlöp. I Karibien med sina kortkryssningar från US Gulf eller Florida är trängseln på sina håll betydande även om rederiernas egna öar eller avskilda resorts lindrar något.

Viktigt är förstås att resmålen skall ligga ganska nära marknaden för att få ordentlig volym. Röda Havet med Egypten, Israel och Jordanien ligger hyggligt till för européer men har ändå, av lätt insedda skäl, aldrig blivit någon hit. Gäller även Nordafrika.

Östersjön har fått en boost till följd av St Petersburgs attraktionskraft. Inte minst har sydeuropéer sökt sig hit medan vi i Skandinavien, som vanligt, söker oss till Medelhavet. Med eller utan kryssningsfartygs hjälp.

Men om resmålen i stort förblir desamma så finns ändå mycket att göra på utflyktssidan. Och där tycker jag mig se en viss utveckling från de mer traditionella till de mer unika. Det kan vara allt från besök i folks hem till rundvandringar på bilfabriker. Här finns utrymme för nytänk, vare sig det är en storstad eller en mindre ö. Min erfarenhet är att lokala arrangörer dessvärre ofta är hemmablinda för vad som kan intressera utsocknes.




14
Reseberättelser / Udda öar
« skrivet: 31 oktober 2017, 13:41:41  »
Skriver ibland artiklar i diverse publikationer om sjöfart, mer eller mindre vanliga resmål samt även om originella personer jag träffat på i sjöfartssammanhang. Den här handlar dock om udda öar. Möjligen har jag skrivit något snarlikt på det gamla forumet. I så fall blir det en repris. Men den kan kanske ändå intressera någon. Trots avsaknaden av bilder.
—————————
Vanuatu, Falklandsöarna, Yap, Pitcairn Island och Julön tillhör inte de vanliga semestermålen. Det öarna har gemensamt är en intressant historia och kultur samt är befolkade med ofta udda människor.

Det går inte att komma ifrån att öar har en speciell dragningskraft. Det behöver man bara se på turistströmmarna till Öland och Gotland för att konstatera. Vissa tom "samlar" på öar. Själv mötte jag för några år sedan en sådan. Han hade lagt ned mycket tid och pengar på att nå ögruppen Tokelau i södra Stilla Havet. Tokelau brukar sägas vara Nya Zeelands enda koloni, som det är garanterat svårt att nå och består av tre små atoller med en befolkning av ca 1 600 personer.

Det går en rätt opålitlig färja både när det gäller skick och turtäthet sådär en två ggr i månaden från Tonga. Och kommer man dit är det inte säkert, beroende på vädret, att man kommer iland, då det inte finns någon egentlig hamn. När jag var där åkte vi iland i zodiacs som körde direkt upp stranden. Det var tredje försöket för personen som "samlade" på öar och han var överlycklig när han kunde bocka av öriket på sin lista. 

Själv samlar jag vare sig på öar eller på länder men en del udda ställen har det blivit efter långt liv av resande. 

VANUATU

Vanuatu är ett örike i södra Stilla Havet. Faktiskt inte så fasligt långt från Australien. Hit är det inga problem att komma med flyg eller båt. Vanuatus nutidshistoria är intressant av två skäl. Dels den märkliga "Lastkulten" Cargo cult och att landet tom självständigheten på ett tragikomiskt sätt administrerades av Storbritannien och Frankrike tillsammans.

Först det här om "Lastkulten". Den amerikanska försvarsmakten använde landet som bas under andra världskriget. Det innebar att befolkningen till sin stora förvåning kunde konstatera att enormt fina prylar samt god mat i stora mängder kom ned från himlen via flygplan. USA och dess innevånare kom därför att betraktas som gudar och uppförde man sig bara som amerikanarna skulle man själv komma i åtnjutande av allt detta överflöd. Det fick bla till följd att befolkningen röjde upp minimala landningsbanor i djungeln som man sett amerikanerna göra fast i större skala varpå man satte sig ner och inväntade gåvorna från himlen.

Vanuatu är förmodligen det enda land i världen där man verkligen "avgudat" USA. Det märkliga är att denna religion, kult eller vad man skall kalla det, fortfarande existerar, om än, inte helt förvånande, i något urvattnad form.

Storbritannien och Frankrikes gemensamma administration av Vanuatu fram till självständigheten på 1980-talet är som taget från en Monty Pythonsketch eller en Jacques Tatifilm. Britterna körde vänstertrafik och fransmännen högertrafik. Dessutom fanns två valutor och två polismyndigheter i landet. Varje morgon mätte man med måttband och gravallvar att respektive lands flagga var exakt lika högt hissad på officiella byggnader. Det här är bara några exempel på konsekvenserna av den bisarra tudelningen av makten mellan två länder med totalt oförenliga kulturer. På pluskontot för Frankrike framhölls dock att maten i det franska fängelset var bättre. 

För övrigt var de av amerikanska soldater efterlämnade och framgrävda Coca-Colaflaskorna, här som på andra öar i regionen, dyrgripar. Designen skilde sig tydligen från de nutida på ett rätt minimalt sätt och kunde därför säljas till samlare. Själv trodde jag innevånarna blivit galna när man erbjöds köpa tomma skitiga flaskor.

FALKLANDSÖARNA

Dessa öar, tillhörande Storbritannien i Sydatlanten utanför Argentina kust karaktäriseras av ett formidabelt uselt klimat, gott om får, ca 600 000 st och pingviner okänt antal samt en synnerligen lokalpatriotisk befolkning på sådär en 3000 själar. Envisa och vresiga påminner dom om infödingarna i Stockholms skärgård. Första gången jag besökte huvudstaden Port Stanley (två pubar, en restaurang och ett hotell) möttes jag i hamnen av en fallfärdig souvenirshop av Friggebodstorlek, som nästan doldes av ägarens banderoll med texten "Down with the fascist regime". Ägaren visade sig vara en skitig gubbe som istället för att pracka på mig sina usla souvenirer skrek om hur orättvist han hade blivit behandlad i ett byggnadslovsärende. Hade gubben inte pratat engelska hade jag lika gärna kunnat vara på Möja eller Husarö. 

I lokaltidningen Penguin News (som finns på nätet) rasar ibland de mest galna debatter på insändarsidan. För några år sedan skulle ny guvernör utses av den brittiska regeringen. Personens formella meriter var oantastliga. Men den nya guvernören hade ett gigantiskt handikapp. Han talade spanska! Med Falklandskriget mot Argentina på 1980-talet i gott minne ansåg öborna detta vara likvärdigt med landsförräderi. Den förhärskande åsikten var att ingen vettig människa lär sig ju tala spanska om man inte innerst inne är villig att överlämna öarna till Argentina. 

YAP

Yap är ett örike och delstat i Mikronesiska federationen belägen i västra Stilla Havet mellan Hawaii och Filipinerna. Det första besökaren möts av på Yap är spottloskor, och det är inga vanliga loskor heller, utan röda maffiga sådana som kommer sig av att man tuggar den lätt narkotiska roten/örten betel. Faktum är att terminalbyggnadens cementgolv vid flygplatsen var så rödfärgat av loskor att myndigheterna såg sig tvungen att måla golvet i samma röda nyans i ett fåfängt försök att dölja befolkningens vanor för utombys besökare. 

Yap är dock mer känt för sina stenpengar, som kallas rai, än för sina spottloskor. Stenpengarna används än idag fast mer som gåvor vid festliga tillfällen som bröllop och liknande ceremonier. Men stenpengarna har fortfarande ett betydande värde och omges av strikta lagar och regler. Stenarna har formen av rund brödkaka med hål i mitten och skall stå upprätt. Då pengarna kan ha en diameter på upp till 4 meter flyttas dom inte vid ägarbyte utan står kvar där dom kanske stått i 400 år.

Det jag mest imponerades av var att råmaterialet till pengarna inte finns på Yap utan under flera hundra år fraktades med kanoter från det nuvarande Palau, som ligger sådär en 600 km från Yap. 

PITCAIRN ISLAND

Så mycket längre bort från allting kommer man nog inte om man besöker Pitcairn Island, där ättlingarna till myteristerna från HMS Bounty lever sitt i mitt tycke ganska eländiga liv. Ön som tillhör Storbritannien ligger ungefär halvvägs mellan Nya Zeeland och Chile samt saknar flygplats. En båttur från Nya Zeeland tar sådär en vecka, så det är inte precis något utflyktsmål om man är i krokarna. För övrigt ligger ön långt ifrån den reguljära fartygstrafikens linjenät.

På grund av ön ringa betydelse för imperiet tvångsförvisade britterna i slutet på 1800-talet hela befolkningen till Norfolk Island, som ligger norr om Nya Zeeland. Men i sedvanlig envis sturighet, som kännetecknar varje sann öbo, tog det bara några år innan man var tillbaka på Pitcairn Island med påföljd att imperiet då slängde in handduken och kapitulerade.

Först 2007 fick man en läkare till ön. Innan dess dog man i ganska enkla sjukdomar av typ blindtarmsinflammation. Förbluffande många av den ca 50 personer starka befolkningen har efternamnet Christian, efter myterikaptenen Fletcher Christian, som flydde hit med HMS Bounty 1790. När jag var där lystrade "borgmästaren" till namnet Tom Christian. 

Det var en rätt trevlig karl, men som var klart besvärad när han skulle förklara varför nära tjugo procent av ön befolkning satt i fängelse för incest, våldtäkt och sex med minderåriga. Två poliser från Nya Zeeland, som tyckte dom hade världens smörjobb, vaktade internerna på öns relativt komfortabla och nybyggda fängelse. Rättegångarna, som ägde rum på ön, väckte på sin tid stor uppmärksamhet både i Storbritannien och i övriga Oceanien. Poliserna som jobbade i tremånadersskift, var själva inhysta i varsin cell och försedda med rejäla lager av öl. Det sistnämnda kan jag av egen erfarenhet sanningsenligt intyga.

JULÖN

Det engelska namnet är förstås Christmas Island. Namnet är så pass populärt att det finns flera öar som ståtar med samma namn. Kanske den mest omtalade ligger nordväst om Australien i Indiska Oceanen. Men ön jag avser ligger ca 200 mil söder om Hawaii och tillhör öriket Kiribati.

Namnet fick man av den engelske upptäcksresanden kapten Cook som påpassligt nog upptäckte ön på julafton 1777. Cook, som i likhet med mig, hade ett berömvärt intresse för udda öar, fick dock bara njuta två år av sin upptäckt, innan han blev ihjälslagen av urinnevånarna på en mer känd ögrupp, nämligen Hawaii. 

Kiribati är ett vidsträckt örike vid ekvatorn, där man som besökare fram tom 1995, ständigt var osäker på vilket datum och dag som rådde. Detta beroende på att datumgränsen gick rätt igenom landet. Ett, som alla förstår, ganska opraktiskt system. Nåväl, allt löste sig till det bästa, genom att datumgränsen helt sonika flyttades österut så att hela landet kunde avnjuta samma namn på dagen. På köpet vann, särskilt Julön, som ligger i östra delen av landet, viss ryktbarhet vid millennieskiftet, genom att trumpeta ut att man var först i världen med att gå in det nya seklet. 

Huvudorterna på ön heter London och Paris! Ett faktum som sägs ha orsakat viss förvirring bland ouppmärksamma resenärer. Dessutom finns en plats som lystrar till namnet Poland.

Julön är en världen största korallatoller med ett rikt fågelliv och en befolkning på runt 3,000 personer.

Med den finstämda och varsamma känsla för skör natur, som bara generaler kan uppvisa, ansågs därför ön på 1950-talet vara synnerligen lämpad för atombombstester. Kiribati tillhörde Storbritannien fram till 1979. Mellan 1957 till 1962 utfördes därför massor av tester i luften ovanför ön av Storbritannien och USA. Hänsynsfullt nog evakuerades dock befolkningen. Fast bara ibland, och under kortare perioder, när det smällde som värst. Fåglarna dog emellertid i miljontals, de flesta direkt, men åtskilliga blev blinda av skenet från explosionerna och fick en mer plågsam död.

När jag besökte ön påminde den mer om ett skrotupplag än en romantiskt Söderhavsö med vajande palmer. Storbritannien och USA lämnade som tack för öbornas uppoffringar, får man förmoda, efter sig massor militärt skrot och bråte under ivrigt försäkrande om skräpets radioaktiva ofarlighet. Först 2005 tog Storbritannien på sig ansvaret att forsla bort det mesta av skrotet.

Numera har både fågellivet och människorna repat sig hyggligt men det finns de som påstår att vid resa till Julön skall man, förutom badbyxor och sololja, inte glömma en geigermätare. För säkerhets skull, alltså.


15
Lastfartyg / Stress and effect on a vessel.
« skrivet: 25 oktober 2017, 13:23:29  »
Har sett något liknande tidigare men ändå intressant.

http://www.farmmachinery.tv/stress-and-effect-on-a-vessel-in-severe-weather-conditions

Sidor: [1] 2 3