*
Udda öar
« skrivet: 31 oktober 2017, 13:41:41 »
Skriver ibland artiklar i diverse publikationer om sjöfart, mer eller mindre vanliga resmål samt även om originella personer jag träffat på i sjöfartssammanhang. Den här handlar dock om udda öar. Möjligen har jag skrivit något snarlikt på det gamla forumet. I så fall blir det en repris. Men den kan kanske ändå intressera någon. Trots avsaknaden av bilder.
—————————
Vanuatu, Falklandsöarna, Yap, Pitcairn Island och Julön tillhör inte de vanliga semestermålen. Det öarna har gemensamt är en intressant historia och kultur samt är befolkade med ofta udda människor.

Det går inte att komma ifrån att öar har en speciell dragningskraft. Det behöver man bara se på turistströmmarna till Öland och Gotland för att konstatera. Vissa tom "samlar" på öar. Själv mötte jag för några år sedan en sådan. Han hade lagt ned mycket tid och pengar på att nå ögruppen Tokelau i södra Stilla Havet. Tokelau brukar sägas vara Nya Zeelands enda koloni, som det är garanterat svårt att nå och består av tre små atoller med en befolkning av ca 1 600 personer.

Det går en rätt opålitlig färja både när det gäller skick och turtäthet sådär en två ggr i månaden från Tonga. Och kommer man dit är det inte säkert, beroende på vädret, att man kommer iland, då det inte finns någon egentlig hamn. När jag var där åkte vi iland i zodiacs som körde direkt upp stranden. Det var tredje försöket för personen som "samlade" på öar och han var överlycklig när han kunde bocka av öriket på sin lista. 

Själv samlar jag vare sig på öar eller på länder men en del udda ställen har det blivit efter långt liv av resande. 

VANUATU

Vanuatu är ett örike i södra Stilla Havet. Faktiskt inte så fasligt långt från Australien. Hit är det inga problem att komma med flyg eller båt. Vanuatus nutidshistoria är intressant av två skäl. Dels den märkliga "Lastkulten" Cargo cult och att landet tom självständigheten på ett tragikomiskt sätt administrerades av Storbritannien och Frankrike tillsammans.

Först det här om "Lastkulten". Den amerikanska försvarsmakten använde landet som bas under andra världskriget. Det innebar att befolkningen till sin stora förvåning kunde konstatera att enormt fina prylar samt god mat i stora mängder kom ned från himlen via flygplan. USA och dess innevånare kom därför att betraktas som gudar och uppförde man sig bara som amerikanarna skulle man själv komma i åtnjutande av allt detta överflöd. Det fick bla till följd att befolkningen röjde upp minimala landningsbanor i djungeln som man sett amerikanerna göra fast i större skala varpå man satte sig ner och inväntade gåvorna från himlen.

Vanuatu är förmodligen det enda land i världen där man verkligen "avgudat" USA. Det märkliga är att denna religion, kult eller vad man skall kalla det, fortfarande existerar, om än, inte helt förvånande, i något urvattnad form.

Storbritannien och Frankrikes gemensamma administration av Vanuatu fram till självständigheten på 1980-talet är som taget från en Monty Pythonsketch eller en Jacques Tatifilm. Britterna körde vänstertrafik och fransmännen högertrafik. Dessutom fanns två valutor och två polismyndigheter i landet. Varje morgon mätte man med måttband och gravallvar att respektive lands flagga var exakt lika högt hissad på officiella byggnader. Det här är bara några exempel på konsekvenserna av den bisarra tudelningen av makten mellan två länder med totalt oförenliga kulturer. På pluskontot för Frankrike framhölls dock att maten i det franska fängelset var bättre. 

För övrigt var de av amerikanska soldater efterlämnade och framgrävda Coca-Colaflaskorna, här som på andra öar i regionen, dyrgripar. Designen skilde sig tydligen från de nutida på ett rätt minimalt sätt och kunde därför säljas till samlare. Själv trodde jag innevånarna blivit galna när man erbjöds köpa tomma skitiga flaskor.

FALKLANDSÖARNA

Dessa öar, tillhörande Storbritannien i Sydatlanten utanför Argentina kust karaktäriseras av ett formidabelt uselt klimat, gott om får, ca 600 000 st och pingviner okänt antal samt en synnerligen lokalpatriotisk befolkning på sådär en 3000 själar. Envisa och vresiga påminner dom om infödingarna i Stockholms skärgård. Första gången jag besökte huvudstaden Port Stanley (två pubar, en restaurang och ett hotell) möttes jag i hamnen av en fallfärdig souvenirshop av Friggebodstorlek, som nästan doldes av ägarens banderoll med texten "Down with the fascist regime". Ägaren visade sig vara en skitig gubbe som istället för att pracka på mig sina usla souvenirer skrek om hur orättvist han hade blivit behandlad i ett byggnadslovsärende. Hade gubben inte pratat engelska hade jag lika gärna kunnat vara på Möja eller Husarö. 

I lokaltidningen Penguin News (som finns på nätet) rasar ibland de mest galna debatter på insändarsidan. För några år sedan skulle ny guvernör utses av den brittiska regeringen. Personens formella meriter var oantastliga. Men den nya guvernören hade ett gigantiskt handikapp. Han talade spanska! Med Falklandskriget mot Argentina på 1980-talet i gott minne ansåg öborna detta vara likvärdigt med landsförräderi. Den förhärskande åsikten var att ingen vettig människa lär sig ju tala spanska om man inte innerst inne är villig att överlämna öarna till Argentina. 

YAP

Yap är ett örike och delstat i Mikronesiska federationen belägen i västra Stilla Havet mellan Hawaii och Filipinerna. Det första besökaren möts av på Yap är spottloskor, och det är inga vanliga loskor heller, utan röda maffiga sådana som kommer sig av att man tuggar den lätt narkotiska roten/örten betel. Faktum är att terminalbyggnadens cementgolv vid flygplatsen var så rödfärgat av loskor att myndigheterna såg sig tvungen att måla golvet i samma röda nyans i ett fåfängt försök att dölja befolkningens vanor för utombys besökare. 

Yap är dock mer känt för sina stenpengar, som kallas rai, än för sina spottloskor. Stenpengarna används än idag fast mer som gåvor vid festliga tillfällen som bröllop och liknande ceremonier. Men stenpengarna har fortfarande ett betydande värde och omges av strikta lagar och regler. Stenarna har formen av rund brödkaka med hål i mitten och skall stå upprätt. Då pengarna kan ha en diameter på upp till 4 meter flyttas dom inte vid ägarbyte utan står kvar där dom kanske stått i 400 år.

Det jag mest imponerades av var att råmaterialet till pengarna inte finns på Yap utan under flera hundra år fraktades med kanoter från det nuvarande Palau, som ligger sådär en 600 km från Yap. 

PITCAIRN ISLAND

Så mycket längre bort från allting kommer man nog inte om man besöker Pitcairn Island, där ättlingarna till myteristerna från HMS Bounty lever sitt i mitt tycke ganska eländiga liv. Ön som tillhör Storbritannien ligger ungefär halvvägs mellan Nya Zeeland och Chile samt saknar flygplats. En båttur från Nya Zeeland tar sådär en vecka, så det är inte precis något utflyktsmål om man är i krokarna. För övrigt ligger ön långt ifrån den reguljära fartygstrafikens linjenät.

På grund av ön ringa betydelse för imperiet tvångsförvisade britterna i slutet på 1800-talet hela befolkningen till Norfolk Island, som ligger norr om Nya Zeeland. Men i sedvanlig envis sturighet, som kännetecknar varje sann öbo, tog det bara några år innan man var tillbaka på Pitcairn Island med påföljd att imperiet då slängde in handduken och kapitulerade.

Först 2007 fick man en läkare till ön. Innan dess dog man i ganska enkla sjukdomar av typ blindtarmsinflammation. Förbluffande många av den ca 50 personer starka befolkningen har efternamnet Christian, efter myterikaptenen Fletcher Christian, som flydde hit med HMS Bounty 1790. När jag var där lystrade "borgmästaren" till namnet Tom Christian. 

Det var en rätt trevlig karl, men som var klart besvärad när han skulle förklara varför nära tjugo procent av ön befolkning satt i fängelse för incest, våldtäkt och sex med minderåriga. Två poliser från Nya Zeeland, som tyckte dom hade världens smörjobb, vaktade internerna på öns relativt komfortabla och nybyggda fängelse. Rättegångarna, som ägde rum på ön, väckte på sin tid stor uppmärksamhet både i Storbritannien och i övriga Oceanien. Poliserna som jobbade i tremånadersskift, var själva inhysta i varsin cell och försedda med rejäla lager av öl. Det sistnämnda kan jag av egen erfarenhet sanningsenligt intyga.

JULÖN

Det engelska namnet är förstås Christmas Island. Namnet är så pass populärt att det finns flera öar som ståtar med samma namn. Kanske den mest omtalade ligger nordväst om Australien i Indiska Oceanen. Men ön jag avser ligger ca 200 mil söder om Hawaii och tillhör öriket Kiribati.

Namnet fick man av den engelske upptäcksresanden kapten Cook som påpassligt nog upptäckte ön på julafton 1777. Cook, som i likhet med mig, hade ett berömvärt intresse för udda öar, fick dock bara njuta två år av sin upptäckt, innan han blev ihjälslagen av urinnevånarna på en mer känd ögrupp, nämligen Hawaii. 

Kiribati är ett vidsträckt örike vid ekvatorn, där man som besökare fram tom 1995, ständigt var osäker på vilket datum och dag som rådde. Detta beroende på att datumgränsen gick rätt igenom landet. Ett, som alla förstår, ganska opraktiskt system. Nåväl, allt löste sig till det bästa, genom att datumgränsen helt sonika flyttades österut så att hela landet kunde avnjuta samma namn på dagen. På köpet vann, särskilt Julön, som ligger i östra delen av landet, viss ryktbarhet vid millennieskiftet, genom att trumpeta ut att man var först i världen med att gå in det nya seklet. 

Huvudorterna på ön heter London och Paris! Ett faktum som sägs ha orsakat viss förvirring bland ouppmärksamma resenärer. Dessutom finns en plats som lystrar till namnet Poland.

Julön är en världen största korallatoller med ett rikt fågelliv och en befolkning på runt 3,000 personer.

Med den finstämda och varsamma känsla för skör natur, som bara generaler kan uppvisa, ansågs därför ön på 1950-talet vara synnerligen lämpad för atombombstester. Kiribati tillhörde Storbritannien fram till 1979. Mellan 1957 till 1962 utfördes därför massor av tester i luften ovanför ön av Storbritannien och USA. Hänsynsfullt nog evakuerades dock befolkningen. Fast bara ibland, och under kortare perioder, när det smällde som värst. Fåglarna dog emellertid i miljontals, de flesta direkt, men åtskilliga blev blinda av skenet från explosionerna och fick en mer plågsam död.

När jag besökte ön påminde den mer om ett skrotupplag än en romantiskt Söderhavsö med vajande palmer. Storbritannien och USA lämnade som tack för öbornas uppoffringar, får man förmoda, efter sig massor militärt skrot och bråte under ivrigt försäkrande om skräpets radioaktiva ofarlighet. Först 2005 tog Storbritannien på sig ansvaret att forsla bort det mesta av skrotet.

Numera har både fågellivet och människorna repat sig hyggligt men det finns de som påstår att vid resa till Julön skall man, förutom badbyxor och sololja, inte glömma en geigermätare. För säkerhets skull, alltså.

« Senast ändrad: 31 oktober 2017, 13:43:44 av Lars H »
SV: Udda öar
« Svar #1 skrivet: 01 november 2017, 02:11:45 »
Intressant lasning.
De bada forstnamnda oarna, Falklands oarna och Vanuatu har jag varit pa. De andra har jag fortfarande pa min langa "att gora" lista.
Daremot kan jag bland andra rakna in Samoa som ju inte heller direkt ar sa vanlig.
SV: Udda öar
« Svar #2 skrivet: 01 november 2017, 10:00:13 »
Instämmer intressant läsning och mycket trevligt skrivet, minns väl Lars tråd om öar på gamla Landgången.  Falklandsöarna, kul det där med guvernören som ansågs ha ett handikapp genom att kunna spanska! Själv reste jag på Argentina på åttiotalet och där gällde det att inte tabba sig och säga Falklands Islands utan Islas Malvinas skulle det vara!

Om jag själv skulle bidra med en udda ö blir det nog Djävulsön den illa beryktade före detta franska straffkolonin utan för Guayanas kust. Lite av en ironi kan det tyckas att ön där så många dog heter Ile du Salud, Salvation Island, men det lär bero på att i ett tidigare skede flydde folk ut till ön från malaria och andra tropiska sjukdomar på fastlandet. Idag bor här endast franska tekniker som följer uppskjutningen av Arianeraketer från fastlandet.
*
SV: Udda öar
« Svar #3 skrivet: 01 november 2017, 10:34:30 »
Intressant lasning.
De bada forstnamnda oarna, Falklands oarna och Vanuatu har jag varit pa. De andra har jag fortfarande pa min langa "att gora" lista.
Daremot kan jag bland andra rakna in Samoa som ju inte heller direkt ar sa vanlig.

Jo, jag har också besökt Samoa. Ett par gånger faktiskt. 2009 väckte landet viss uppmärksamhet då man originellt nog gick över från höger- till  vänstertrafik.

En annan udda ö i krokarna är Tin Can Island, som tillhör Tonga. Namnet fick man av att post lämnades och hämtades via plåtburkar i vattnet av passerande lastfartyg. Något man gjorde ända in på 80-talet. Jag låg utanför ön en gång och då hälsades man med röksignaler av ortsbefolkningen. Numera tror jag man tom har flygplats på ön.
« Senast ändrad: 01 november 2017, 10:44:49 av Lars H »
SV: Udda öar
« Svar #4 skrivet: 01 november 2017, 11:17:30 »
En riktigt udda ö är japanska Hashima

https://en.wikipedia.org/wiki/Hashima_Island



En av mycket få öar som finns som plastmodell :)

http://plamoya.com/en/1per1400-high-standard-jokei-gunkanjimahashima-p-36751.html

*
SV: Udda öar
« Svar #5 skrivet: 01 november 2017, 14:04:07 »
Väl udda ställe även för mig!
*
SV: Udda öar
« Svar #6 skrivet: 01 november 2017, 22:14:44 »
Vad gäller öar så finns det naturligtvis ohyggligt trista sådana. Hittar man lika lätt i Stilla Havet som i Caribien och Stockholms skärgård. En ö som gjorde mig rejält besviken (bland många) var Robinson Crusoe ön, sådär en 80 mil utanför Chile. Egentligen heter ögruppen där den ligger Juan Fernandez, men just denna ö är mer känd för RC-namnet.

Boken av Daniel Defoe sägs ha inspirerats av verklighetens Alexander Selkirk. Denne skotske sjöman hade efter ett bråk med sin kapten ”frivilligt” blivit i landsatt på denna då obebodda ö i början på 1700-talet. Selkirk trodde han skulle relativt kvickt bli upplockad av något annat fartyg. Surprise, surprise, det tog över fyra år!

Var och en som läst boken om Crusoe med hans hjälpreda Fredag, föreställer sig förstås en lagom varm och fin söderhavsö. Nix, så är det inte. Kallt, regnigt och blåsigt. Hur karln kunde överleva där är svårt att förstå även om vatten är rika på hummer. Grottan han sägs ha bott i var inte heller någon höjdare.
SV: Udda öar
« Svar #7 skrivet: 04 november 2017, 00:12:05 »
SV: Udda öar
« Svar #8 skrivet: 04 november 2017, 01:53:53 »
En annan udda o, iallafall for oss Svenskar kanske ar Jeju Island i Syd Korea.
Dar hamnade jag forra aret i arbetets vagnar. Det ar en stor turistplats for asiater och syd koreaner i synnerhet.
Jag bodde pa ett 5 stjarningt resort hotel dar det fanns 3 restauranger varav en pastods servera vasterlandsk mat. Jag provade denna vasterlandska restaurang en kvall men tydligen var det valdigt fa vasterlanningar som besokte detta stallet da ingen av de anstallda pratade ett enda ljud Engelska. Jag hade enorma problem att fa dom att forsta att jag ville se en meny. Efter manga forsok sa hamntade de en person fran incheckningen som pratade lite engelska sa jag fick min meny och ocksa kunde bestalla nagot atbart. Vad det an var sa var det inte vasterlandskt iallafall.
*
SV: Udda öar
« Svar #9 skrivet: 04 november 2017, 10:28:52 »
Jag och min fru besökte Jeju 2010 med en Seabournbåt. Det är en mycket populär semesterö bland sydkoreaner. Ungefär som Hainan för kineserna och Ishigaki för japanerna. Som jag för övrigt också besökt. Samtliga ligger också längst söderut i resp land.

Det mest intressanta för en västerlänning på Juju, är utan tvekan damerna, som förbluffande djup fridyker efter skaldjur, bläckfisk mm. En inte helt ofarlig och uråldrigt tradition som man fortfarande upprätthåller. Tillströmningen av ungdomar till yrket är dock usel varför majoriteten är äldre damer.

Har för mig att i någon James Bond film var dessa med på ett hörn. Fast då i form av unga tjejer.
SV: Udda öar
« Svar #10 skrivet: 05 november 2017, 18:14:19 »
Det här var en spännande tråd...  :)

Vad gäller udda öar går mitt eget minne närmast till Johnston Island (eller Johnston Atoll), som ligger tämligen ensam i Stilla Havet en bra bit sydväst om Hawaii.

Semestrade i Mikronesien i augusti 1990 och besökte där bland annat Majuro, Kosrae, Truk, Guam, Yap, och Palau. Fantastiska öar allihop, alla med sin egen säregna historia och prägel.
Flög med Air Micronesia (som drevs av Continental Airlines) som hade en "island-hopper" rutt med Boeing 727 från Honolulu genom Mikronesien.
Under resan dit, mellanlandade vi på Johnston Island under flygningen från Honolulu till Majuro.
Efter ett par timmars flygning från Honolulu över inget annat än enbart öppet hav, dyker plötsligt denna ensliga ö upp, som inte är mycket större än sin egen flygplats.



Här anländer vi till Johnston Island.



Johnston Island tillhör något som heter United States Minor Outlying Islands, och var militär flygbas för USA, så ingen passagerare (utöver de behöriga som arbetade på ön) fick lämna planet under uppehållet.
Det var en rigorös bevakning runt flyget, passade dock på att ta några bra bilder genom fönstret, här under tankning inför nästa flygning mot Majuro.

Johnston Island fick flygplats och blev flygbas redan 1941 under andra världskriget, och fungerade under kriget bland annat för bränslepåfyllning av flyg som korsade Stilla Havet. Här mellanlandade även Enola Gay (Boeing B-29 Superfortress) på sin väg till Hiroshima med atombomben "Little Boy".

Efter kriget fram till 1975 har även en del kärnvapenprover utförts vid Johnston Island. Senare var det också en bas för lagring, hantering och även förstöring av kemiska stridsmedel.
Men 2001 avslutades verksamheten på ön och under några år därefter har krigsmateriel förstörts och bortforslats och från 2005 stängde även flygplatsen. Nu är det en obebodd och döende ö, men övervakas fortfarande av US Air Force.

Med tanke på hur avlägset Johnston Island är beläget, dess historia och att det nu är helt stängt, är det ett oförglömligt minne att ha fått besöka ön, även om det bara var från insidan av ett flygplan under en knapp timme.

+++

Vad gäller öarna i Mikronesien är nog Truk, Yap och Palau mest intressanta. Yap finns beskrivet av Lars H ovan. Truk och Palau skulle jag säga är fascinerande för den som gillar att dyka.

Truk Lagoon (eller Chuuk Atoll) ligger strax norr om ekvatorn ungefär halvvägs mellan Hawaii och Filippinerna.
Truk lagunen fungerade som bas för japanska flottan under andra världskriget. Japanerna ansåg lagunen var en säker plats för fartygen, med några få lätt övervakade öppningar i barriärrevet, där man kunde passera in med fartyg.

Men 1944 kom amerikanska flyget i ‘Operation Hailstone’ och attackerade från luften både flygplatsen och alla fartyg som låg ankrade i lagunen, med en av de största marina förlusterna genom tiderna som resultat.

Lagunen är ganska grund, så Truk är idag en av värdens bästa platser för vrakdykning. Hundratals fartyg av olika slag, krigsflygplan och andra attiraljer ligger sänkta strax under vattenytan. Många vrak ligger på bara 10-40 meters djup.
Trots att skeppsvraken legat på sin plats under ytan sedan 1944, är det inte ett rostigt stålskelett man ser, utan ett marint liv har vuxit på fartygen genom åren, och de är helt täckta av vackra koraller och akvariefärgade fiskar.
Vattnets temperatur är 25-30 grader och sikten normalt 10-30 meter och tillsammans ger allt detta en helt fascinerande dykupplevelse.

Att dyka där är en av mina häftigare upplevelser.  :D
*
SV: Udda öar
« Svar #11 skrivet: 05 november 2017, 19:42:27 »
Kul. Alltid intressant att få läsa om annat än upprymda beskrivningar med foton från diverse nedtrampade T- skjorteöar i Caribien. 

Jag har också besökt Palau samt även Guam, Saipan och Tinian. Alla är intressanta. Oavsett om man är dykintresserad eller ej.

Palau för bla sina märkligt formade små öar och insjömaneter som inte bränns. Guam för sina bruna trädormar, som man tror kom med trupptransporter under kriget från Nya Guinea och som utrotat nästan alla fåglar som häckar i träden. Amerikanerna har försökt att bla via förgiftade möss, som fällts via små fallskärmar, rätt förgäves försökt utrota ormarna. Dessa är för människor inte särskilt giftiga, utan mer som en huggorm.

Saipan har mycket bevarat från kriget. Den japanske kommendantens högkvarter/grotta och diverse militära lämningar finns exempelvis till beskådande. Det mest ruggiga är den klippa där japanska militärer tvingade japanska civila, kvinnor och barn, att ta självmord i krigets slutskede genom att hoppa ned på en stenstrand. Ständigt finns numrerande sörjande japaner vid det minnesmärke som byggts vid klippan.

På ön Tinian, rätt nära Saipan, lyfte den 6 augusti 1945 lyfte bombplanet ”Enola Gay och bomben med kodnamn ”Little Boy” mot Hiroshima och den 9 augusti lyfte ”Bocks Car” och bomben med kodnamn ”Fat Man” mot Nagasaki. År 1953 hittades den japanske militären Murata Susumu i en hydda på ön som var kvar på sin post helt omedveten om att kriget tagit slut.
« Senast ändrad: 05 november 2017, 19:51:55 av Lars H »
*
SV: Udda öar
« Svar #12 skrivet: 05 november 2017, 21:11:44 »
Inte ”numrerade” sörjande japaner utan bara ”numera”.
SV: Udda öar
« Svar #13 skrivet: 05 november 2017, 23:20:45 »
En otroligt tätbefolkad ö i Filipinerna.

https://en.wikipedia.org/wiki/Danajon_Islet



SV: Udda öar
« Svar #14 skrivet: 06 november 2017, 05:52:40 »
Ser räligt ut vid tyfon