Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna medlem har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Visa inlägg - Lars H

Sidor: [1] 2
1
Kryssningsfartyg / Svalbard
« skrivet: 15 november 2017, 11:47:15  »
Nu är jag inte helt uppdaterad på trafiken dit, mer än att jag noterat att åtskilliga av de vanliga kryssningsrederiernas fartyg återfinns där sommartid. Dessutom förstås Hurtigrutten med såväl äldre som nytt tonnage. Diverse expeditionsfartyg är också representerade inkl svenskflaggade MS Stockholm och MS Origo.

Tycker mig under många år ha läst att norska myndigheter skall begränsa trafiken till ögruppen.  Men har något verkligen hänt eller är något på gång? Risberg kanske vet?

Själv tillbringade jag en vecka där på 80-talet, men då fick jag vackert flyga dit från Oslo.

2
Lastfartyg / New Sailing Routes for Future Container Mega-Ships ?
« skrivet: 14 november 2017, 12:00:03  »
En intressant artikel som väcker många frågor. Det är tex inte bara kryssningsfartygen som blir större och större.

https://maritime-executive.com/editorials/new-sailing-routes-for-future-container-mega-ships

3
Övrig sjöfart / Nytt stort varv
« skrivet: 11 november 2017, 13:44:40  »
Inte så ofta sådana byggs. Åtminstone inte i vår (nåja, Murmansk, men ändå) del av världen.

https://maritime-executive.com/article/novatek-builds-giant-shipyard-at-port-of-murmansk

4
Kryssningsfartyg / Trender i kryssningsbranschen
« skrivet: 06 november 2017, 20:42:21  »
Marknaden

Till skillnad från shipping i allmänhet, där redarna ständigt plågas av våldsamma prissvängningar och där jämnvikt mellan efterfrågan och utbud  sällan föreligger, har kryssningsmarknaden varit förvånansvärt stabil, även om den hypade kinesiska, inte fullt ut verkar ha motsvarat förväntningarna. Med tanke på orderböckernas omfång, har vi nog varit många som förutspått en viss avmattning. Hitintills har vi olyckskorpar dock haft fel.

Visst går det upp och ned på vissa marknader men totalt är efterfrågan hyggligt stabil och så länge inga större oroligheter, extrema oljeprishöjningar eller någon världsomfattande lågkonjuktur kan skönjas, bygger rederierna på allt vad tygen håller och nya aktörer hoppar på framgångsvågen. Expansionstakten har istället medfört att kajplatser, service och annan infrastruktur i många hamnar, allt mer framstår som den trånga sektorn.

Fartygen

Big is beautiful. Från expeditions- till massmarketfartyg ökar storleken. Någon gräns tycks inte finnas. Fartyg med en kapacitet på 8.000 - 10.000 pax plus ett antal tusen crew, verkar vara inom räckhåll, bara hamnfaciliteterna så tillåter. Att tendra alla dessa förstås ingen höjdare.

Uppfinningsrikedomen är dock imponerande när det gadgets i främst massmarketfartygen, för att locka nya, och inte minst yngre passagerare. Kanske går vi, åtminstone när det gäller jättefartygen, mot en framtid där fartyget/resorten alltmer blir den stora upplevelsen snarare än resmålen. Ungefär som en dygnsresa till Åland. Fast längre. Och med mer att göra.

Priser

De flesta rederier gör fn robusta vinster. En tydlig trend är att man också gör prisdifferentieringar beroende på vilken marknad man vänder sig till. Såväl vad som ingår i form av dricks, vin, öl och sprit, utflykter mm, som själva grundpriset. Vin- och spritpaket samt dricks tycks exempelvis mer och mer börjat ingå för den europeiska marknaden inom flera segment. Den typen av all inclusive var tidigare förbehållet fartyg inom lyxsegmentet.  Märkligt kan tyckas att man även inom euroområdet kan finna skillnader i pris på samma produkt.

Däremot har på många håll antalet avgiftsbelagda restauranger ökat. Tidigare relativt låga priser har rakat i höjden. Även andra kringavgifter, som var för sig inte är så betydande, har tillkommit, som för vissa rederier genererar betydande intäkter.

Service

Flera snabbexpanderande rederier verkar ha svårt att få tag i tillräckligt välutbildad servicepersonal: typ servitörer, hovmästare och liknande. Tycker det även märks inom andra delar av branschen. Servicenivån har på många håll dalat betänkligt.

Direktbokningar

Har väl inte ännu fått någon fart liknande den inom flyget. Fortfarande betalar rederierna en hög kommission till resebyråerna. Nivåer man får gå tillbaka 20 - 30 år i tiden för att hitta, då motsvarande erhölls från flygbolagen. Men direktbokningar kommer säkert i takt med att folk blir mer vana och oberoende av resebyråerna.

Finare och inte fullt så fint

Forna tiders klassindelningar har fått ett uppsving inom massmarket och premium. Separata områden med restauranger, lounger mm är på tillväxt i försök att dels behålla repeaters stadda i kassa, dels attrahera nya grupper.

Middagssittningar

Tidigare klassiska två sittningar i huvudrestaurangen är på väg ut. På gott och ont. Många tycker det är utmärkt att slippa bestämda tider medan andra saknar bordsgrannar och samma personal.

Klädkoder

Försvinner allt mer. Åtminstone strikta sådana. Allt blir casual, smart casual eller varianter därav, inom alla segment. En konsekvens av tiden och nya kategorier passagerare. Kan tänkas.

Resmålen

I takt med att fartygen blir större begränsas också resmålen och några direkt nya och mer ”oupptäckta” är svåra att finna. Oavsett fartygsstorlek. När Turkiet och Svarta Havet försvann från kryssningskartan stod inga nya på kö. Det blev istället hamnarna i västra Medelhavet som fick fler anlöp. I Karibien med sina kortkryssningar från US Gulf eller Florida är trängseln på sina håll betydande även om rederiernas egna öar eller avskilda resorts lindrar något.

Viktigt är förstås att resmålen skall ligga ganska nära marknaden för att få ordentlig volym. Röda Havet med Egypten, Israel och Jordanien ligger hyggligt till för européer men har ändå, av lätt insedda skäl, aldrig blivit någon hit. Gäller även Nordafrika.

Östersjön har fått en boost till följd av St Petersburgs attraktionskraft. Inte minst har sydeuropéer sökt sig hit medan vi i Skandinavien, som vanligt, söker oss till Medelhavet. Med eller utan kryssningsfartygs hjälp.

Men om resmålen i stort förblir desamma så finns ändå mycket att göra på utflyktssidan. Och där tycker jag mig se en viss utveckling från de mer traditionella till de mer unika. Det kan vara allt från besök i folks hem till rundvandringar på bilfabriker. Här finns utrymme för nytänk, vare sig det är en storstad eller en mindre ö. Min erfarenhet är att lokala arrangörer dessvärre ofta är hemmablinda för vad som kan intressera utsocknes.




5
Reseberättelser / Udda öar
« skrivet: 31 oktober 2017, 13:41:41  »
Skriver ibland artiklar i diverse publikationer om sjöfart, mer eller mindre vanliga resmål samt även om originella personer jag träffat på i sjöfartssammanhang. Den här handlar dock om udda öar. Möjligen har jag skrivit något snarlikt på det gamla forumet. I så fall blir det en repris. Men den kan kanske ändå intressera någon. Trots avsaknaden av bilder.
—————————
Vanuatu, Falklandsöarna, Yap, Pitcairn Island och Julön tillhör inte de vanliga semestermålen. Det öarna har gemensamt är en intressant historia och kultur samt är befolkade med ofta udda människor.

Det går inte att komma ifrån att öar har en speciell dragningskraft. Det behöver man bara se på turistströmmarna till Öland och Gotland för att konstatera. Vissa tom "samlar" på öar. Själv mötte jag för några år sedan en sådan. Han hade lagt ned mycket tid och pengar på att nå ögruppen Tokelau i södra Stilla Havet. Tokelau brukar sägas vara Nya Zeelands enda koloni, som det är garanterat svårt att nå och består av tre små atoller med en befolkning av ca 1 600 personer.

Det går en rätt opålitlig färja både när det gäller skick och turtäthet sådär en två ggr i månaden från Tonga. Och kommer man dit är det inte säkert, beroende på vädret, att man kommer iland, då det inte finns någon egentlig hamn. När jag var där åkte vi iland i zodiacs som körde direkt upp stranden. Det var tredje försöket för personen som "samlade" på öar och han var överlycklig när han kunde bocka av öriket på sin lista. 

Själv samlar jag vare sig på öar eller på länder men en del udda ställen har det blivit efter långt liv av resande. 

VANUATU

Vanuatu är ett örike i södra Stilla Havet. Faktiskt inte så fasligt långt från Australien. Hit är det inga problem att komma med flyg eller båt. Vanuatus nutidshistoria är intressant av två skäl. Dels den märkliga "Lastkulten" Cargo cult och att landet tom självständigheten på ett tragikomiskt sätt administrerades av Storbritannien och Frankrike tillsammans.

Först det här om "Lastkulten". Den amerikanska försvarsmakten använde landet som bas under andra världskriget. Det innebar att befolkningen till sin stora förvåning kunde konstatera att enormt fina prylar samt god mat i stora mängder kom ned från himlen via flygplan. USA och dess innevånare kom därför att betraktas som gudar och uppförde man sig bara som amerikanarna skulle man själv komma i åtnjutande av allt detta överflöd. Det fick bla till följd att befolkningen röjde upp minimala landningsbanor i djungeln som man sett amerikanerna göra fast i större skala varpå man satte sig ner och inväntade gåvorna från himlen.

Vanuatu är förmodligen det enda land i världen där man verkligen "avgudat" USA. Det märkliga är att denna religion, kult eller vad man skall kalla det, fortfarande existerar, om än, inte helt förvånande, i något urvattnad form.

Storbritannien och Frankrikes gemensamma administration av Vanuatu fram till självständigheten på 1980-talet är som taget från en Monty Pythonsketch eller en Jacques Tatifilm. Britterna körde vänstertrafik och fransmännen högertrafik. Dessutom fanns två valutor och två polismyndigheter i landet. Varje morgon mätte man med måttband och gravallvar att respektive lands flagga var exakt lika högt hissad på officiella byggnader. Det här är bara några exempel på konsekvenserna av den bisarra tudelningen av makten mellan två länder med totalt oförenliga kulturer. På pluskontot för Frankrike framhölls dock att maten i det franska fängelset var bättre. 

För övrigt var de av amerikanska soldater efterlämnade och framgrävda Coca-Colaflaskorna, här som på andra öar i regionen, dyrgripar. Designen skilde sig tydligen från de nutida på ett rätt minimalt sätt och kunde därför säljas till samlare. Själv trodde jag innevånarna blivit galna när man erbjöds köpa tomma skitiga flaskor.

FALKLANDSÖARNA

Dessa öar, tillhörande Storbritannien i Sydatlanten utanför Argentina kust karaktäriseras av ett formidabelt uselt klimat, gott om får, ca 600 000 st och pingviner okänt antal samt en synnerligen lokalpatriotisk befolkning på sådär en 3000 själar. Envisa och vresiga påminner dom om infödingarna i Stockholms skärgård. Första gången jag besökte huvudstaden Port Stanley (två pubar, en restaurang och ett hotell) möttes jag i hamnen av en fallfärdig souvenirshop av Friggebodstorlek, som nästan doldes av ägarens banderoll med texten "Down with the fascist regime". Ägaren visade sig vara en skitig gubbe som istället för att pracka på mig sina usla souvenirer skrek om hur orättvist han hade blivit behandlad i ett byggnadslovsärende. Hade gubben inte pratat engelska hade jag lika gärna kunnat vara på Möja eller Husarö. 

I lokaltidningen Penguin News (som finns på nätet) rasar ibland de mest galna debatter på insändarsidan. För några år sedan skulle ny guvernör utses av den brittiska regeringen. Personens formella meriter var oantastliga. Men den nya guvernören hade ett gigantiskt handikapp. Han talade spanska! Med Falklandskriget mot Argentina på 1980-talet i gott minne ansåg öborna detta vara likvärdigt med landsförräderi. Den förhärskande åsikten var att ingen vettig människa lär sig ju tala spanska om man inte innerst inne är villig att överlämna öarna till Argentina. 

YAP

Yap är ett örike och delstat i Mikronesiska federationen belägen i västra Stilla Havet mellan Hawaii och Filipinerna. Det första besökaren möts av på Yap är spottloskor, och det är inga vanliga loskor heller, utan röda maffiga sådana som kommer sig av att man tuggar den lätt narkotiska roten/örten betel. Faktum är att terminalbyggnadens cementgolv vid flygplatsen var så rödfärgat av loskor att myndigheterna såg sig tvungen att måla golvet i samma röda nyans i ett fåfängt försök att dölja befolkningens vanor för utombys besökare. 

Yap är dock mer känt för sina stenpengar, som kallas rai, än för sina spottloskor. Stenpengarna används än idag fast mer som gåvor vid festliga tillfällen som bröllop och liknande ceremonier. Men stenpengarna har fortfarande ett betydande värde och omges av strikta lagar och regler. Stenarna har formen av rund brödkaka med hål i mitten och skall stå upprätt. Då pengarna kan ha en diameter på upp till 4 meter flyttas dom inte vid ägarbyte utan står kvar där dom kanske stått i 400 år.

Det jag mest imponerades av var att råmaterialet till pengarna inte finns på Yap utan under flera hundra år fraktades med kanoter från det nuvarande Palau, som ligger sådär en 600 km från Yap. 

PITCAIRN ISLAND

Så mycket längre bort från allting kommer man nog inte om man besöker Pitcairn Island, där ättlingarna till myteristerna från HMS Bounty lever sitt i mitt tycke ganska eländiga liv. Ön som tillhör Storbritannien ligger ungefär halvvägs mellan Nya Zeeland och Chile samt saknar flygplats. En båttur från Nya Zeeland tar sådär en vecka, så det är inte precis något utflyktsmål om man är i krokarna. För övrigt ligger ön långt ifrån den reguljära fartygstrafikens linjenät.

På grund av ön ringa betydelse för imperiet tvångsförvisade britterna i slutet på 1800-talet hela befolkningen till Norfolk Island, som ligger norr om Nya Zeeland. Men i sedvanlig envis sturighet, som kännetecknar varje sann öbo, tog det bara några år innan man var tillbaka på Pitcairn Island med påföljd att imperiet då slängde in handduken och kapitulerade.

Först 2007 fick man en läkare till ön. Innan dess dog man i ganska enkla sjukdomar av typ blindtarmsinflammation. Förbluffande många av den ca 50 personer starka befolkningen har efternamnet Christian, efter myterikaptenen Fletcher Christian, som flydde hit med HMS Bounty 1790. När jag var där lystrade "borgmästaren" till namnet Tom Christian. 

Det var en rätt trevlig karl, men som var klart besvärad när han skulle förklara varför nära tjugo procent av ön befolkning satt i fängelse för incest, våldtäkt och sex med minderåriga. Två poliser från Nya Zeeland, som tyckte dom hade världens smörjobb, vaktade internerna på öns relativt komfortabla och nybyggda fängelse. Rättegångarna, som ägde rum på ön, väckte på sin tid stor uppmärksamhet både i Storbritannien och i övriga Oceanien. Poliserna som jobbade i tremånadersskift, var själva inhysta i varsin cell och försedda med rejäla lager av öl. Det sistnämnda kan jag av egen erfarenhet sanningsenligt intyga.

JULÖN

Det engelska namnet är förstås Christmas Island. Namnet är så pass populärt att det finns flera öar som ståtar med samma namn. Kanske den mest omtalade ligger nordväst om Australien i Indiska Oceanen. Men ön jag avser ligger ca 200 mil söder om Hawaii och tillhör öriket Kiribati.

Namnet fick man av den engelske upptäcksresanden kapten Cook som påpassligt nog upptäckte ön på julafton 1777. Cook, som i likhet med mig, hade ett berömvärt intresse för udda öar, fick dock bara njuta två år av sin upptäckt, innan han blev ihjälslagen av urinnevånarna på en mer känd ögrupp, nämligen Hawaii. 

Kiribati är ett vidsträckt örike vid ekvatorn, där man som besökare fram tom 1995, ständigt var osäker på vilket datum och dag som rådde. Detta beroende på att datumgränsen gick rätt igenom landet. Ett, som alla förstår, ganska opraktiskt system. Nåväl, allt löste sig till det bästa, genom att datumgränsen helt sonika flyttades österut så att hela landet kunde avnjuta samma namn på dagen. På köpet vann, särskilt Julön, som ligger i östra delen av landet, viss ryktbarhet vid millennieskiftet, genom att trumpeta ut att man var först i världen med att gå in det nya seklet. 

Huvudorterna på ön heter London och Paris! Ett faktum som sägs ha orsakat viss förvirring bland ouppmärksamma resenärer. Dessutom finns en plats som lystrar till namnet Poland.

Julön är en världen största korallatoller med ett rikt fågelliv och en befolkning på runt 3,000 personer.

Med den finstämda och varsamma känsla för skör natur, som bara generaler kan uppvisa, ansågs därför ön på 1950-talet vara synnerligen lämpad för atombombstester. Kiribati tillhörde Storbritannien fram till 1979. Mellan 1957 till 1962 utfördes därför massor av tester i luften ovanför ön av Storbritannien och USA. Hänsynsfullt nog evakuerades dock befolkningen. Fast bara ibland, och under kortare perioder, när det smällde som värst. Fåglarna dog emellertid i miljontals, de flesta direkt, men åtskilliga blev blinda av skenet från explosionerna och fick en mer plågsam död.

När jag besökte ön påminde den mer om ett skrotupplag än en romantiskt Söderhavsö med vajande palmer. Storbritannien och USA lämnade som tack för öbornas uppoffringar, får man förmoda, efter sig massor militärt skrot och bråte under ivrigt försäkrande om skräpets radioaktiva ofarlighet. Först 2005 tog Storbritannien på sig ansvaret att forsla bort det mesta av skrotet.

Numera har både fågellivet och människorna repat sig hyggligt men det finns de som påstår att vid resa till Julön skall man, förutom badbyxor och sololja, inte glömma en geigermätare. För säkerhets skull, alltså.


6
Lastfartyg / Stress and effect on a vessel.
« skrivet: 25 oktober 2017, 13:23:29  »
Har sett något liknande tidigare men ändå intressant.

http://www.farmmachinery.tv/stress-and-effect-on-a-vessel-in-severe-weather-conditions

7
Kryssningsfartyg / Händer mer sällan
« skrivet: 24 oktober 2017, 12:24:11  »
Många rederier försöker klämma in fler hytter i befintliga fartyg. Det blir aldrig bra. HAL har exempelvis gjort åtskilliga sådana ombyggnationer.

Men det händer faktiskt att man går åt andra hållet. Dvs minskar antalet passagerare.

Crystal Symphony har vid senaste varvsbeöket i år minskat antalet pax från 922 till 848 och nästa år bygger man om Crystal Serenity från 1070 till 1,070 till 980 pax. Påpassligt nog också lagom till min kryssning med Serenity.

8
Kryssningsfartyg / Intressant kryssningsstatistik
« skrivet: 12 oktober 2017, 16:25:12  »
Från Stockholm. Särskilt hur antalet turnarounds ökat.

http://www.sjofartstidningen.se/kryssningsrekord-stockholm-hamnar/?utm_source=Sjöfartstidningens+nyhetsbrev&utm_campaign=f15b68c429-EMAIL_CAMPAIGN_2017_10_12&utm_medium=email&utm_term=0_eaa9b84478-f15b68c429-49560001

9
Övrig sjöfart / Sjöbefälsutbildningen
« skrivet: 10 oktober 2017, 12:42:07  »
Går vi tillbaka ett antal år i tiden erbjöds högre sjöbefälsutbildning på fem platser i landet. Härnösand, Stockholm, Kalmar, Malmö och Göteborg. Nu återstår Kalmar och Göteborg. Båda har problem med sviktande antal sökande.

I sig inte så konstigt kanske, då vår handelsflotta är en spillra av vad den en gång var. Till detta kommer sannolikt att yrket tappat i attraktionskraft, bristen på praktikplatser mm.

Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer säkert en av utbildningsplatserna att försvinna.

Frågan är vilken?

Samtidigt råder fn inom vissa sektorer brist på sjöbefäl. Skärgårdstrafiken i Stockholm tex, hade i somras problem att hitta folk varför pensionärer kallades in under fanorna.

10
Färjor / Fortfarande snabbast?
« skrivet: 07 oktober 2017, 23:47:33  »

11
Övrig sjöfart / Puerto Rico och Jones Act
« skrivet: 01 oktober 2017, 14:09:30  »
Trump har retat upp latinos. Igen. Dels genom att håna myndigheterna på ön, dels senfärdigheten i hjälparbetet efter orkanerna som i det närmaste totalförstört ön. Kontrasterna i handlandet jämfört med liknande situationer i andra delar av USA är slående.

Samtidigt har den protektionistiska sk. Jones Act kommit i fokus. Den stadgar att gods och passagerare mellan amerikanska hamnar endast får fraktas med fartyg byggda i USA och under amerikansk flagg. Den här typen av regler är förvisso inte okända i andra länder heller (även om de dels inte är lika strikta och avskaffas mer och mer), men USA:s handelsflotta är liten, oekonomisk, ålderstigen och inte internationellt konkurrenskraftig (varvsnäringen likaså), avstånden mellan mainland US och exvis Hawaii och Alaska stora, varför i katastrofsituationer tidsbegränsade undantag måste göras för att släppa in utländskt tonnage. Så skedde i både Texas och Floridas fall ganska omgående efter orkanerna, medan presidenten i det längsta drog sig för att göra detsamma för Puerto Rico.

Senator John McCain är en av många som helt vill avskaffa den 100-åriga lagen. Dessutom är den inte konsekvent. På närliggande US Virgin Islands, tillämpas inte lagen, vilket gör att amerikanska produkter på dessa öar är ungefär hälften så dyra. Levnadsomkostnaderna på Puerto Rico beräknas vara 13 procent högre än på fastlandet. Mat kostar exempelvis dubbelt så mycket som i Florida.

Jones Act, är ett utmärkt exempel på hur illa det går när staten, via protektionistiska lagar envist vill gynna en enskild bransch, oavsett förändringar i omvärlden efter det att lagen infördes. I detta fall två. Varvsnäringen också.

13
Kryssningsfartyg / Världens bästa kryssningsfartyg - och andra
« skrivet: 27 september 2017, 14:56:14  »
Kan man verkligen med någon sorts trovärdighet klassificera fartyg? Ja, Douglas Ward har i åratal, via sin Berlitz "Cruising & Cruise Ship" åtminstone försökt. I 2018 år upplaga, den 33:e i ordningen, har han via sitt ratingsystem klassificerat över 300 kryssningsfartyg.

Någon evig sanning är det förstås inte tal om, men det ger ändå utifrån uppställda kriterier samt oavsett storlek, en hyggligt rättvisande bild. Dessutom ger boken en hel del annan matnyttig information både för förstagångsresenärer och mer vana.

Sett över tid, tycker jag man kan konstatera, att i takt med den våldsamma expansionen av branschen, har antalet fartyg som får såväl toppbetyg som bottennapp, minskat år från år. Trängseln i mitten har ökat.

I årets upplaga (likt förra årets) har enbart sju fartyg ansetts vara värdiga fem stjärnor eller mer. Går vi bara tillbaka några få år pendlade antalet mellan femton och tjugo (2013). Numera återfinns tex inga större fartyg på den listan. Största fartyget fn är Europa 2 med 500 pax.

Här är listan:
Hapag-Lloyd : Europa 2, Europa, Hanseatic.
Seadream Yacht Club : Seadream I, Seadream II.
Sea Cloud Cruises : Sea Cloud, Sea Cloud II.

Fem fartyg ägs sålunda av tyska intressen och två av norska. Intressant i sig.

Personligen är jag dock tveksam till om ens de båda Seadreamfartygen samt Sea Cloud II platsar. Förvisso tyckte jag fartygen var utmärkta men Seadreams fartyg visar ålderskrämpor och Sea Cloud II var inte helt i min smak. Skall jag fortsätta gnälla så var jag inte heller särskilt imponerad av Hanseatic, även om jag bara varit ombord på en bjudlunch.

Europa har jag rest med och den platsar definitivt, vilket också Europa 2 gör, efter att ha varit ombord i somras. Skall för övrigt resa med henne i vår.

Men som sagt. Jag rekommenderar boken. 197 kr på nätet.

14
Lastfartyg / Till upphuggning
« skrivet: 20 september 2017, 11:25:29  »
US Maritime Administration (MarAd) har bla hand om den tidvis enormt stora upplagda reservflottan av fd privatägda handelsfartyg.

Från tid till annan rensar man i förrådet. Läser att 57 fartyg nu fartyg går till skroten. Bla den sista konventionella styckegodsaren Howell Lykes. Byggd 1967.

http://www.shipspotting.com/gallery/photo.php?lid=1202148

15
Kryssningsfartyg / Queen Mary
« skrivet: 18 september 2017, 15:01:42  »
Som vanligt får man konstatera, att fartyg som omvandlats till hotel går det skakigt för. Vissa högtflygande planer blir inte ens av. Typ QE2 i Dubai.

QM, ligger som bekant som hotel i Long Beach, CA, sedan många år och är inget undantag. Jag har själv bott där tre nätter, vilket iofs var en upplevelse. Men projektet har alltid kantats av problem. QM ägs av staden Long Beach men har hyrts ut på en 66-årig lease till ett företag vid namn Urban Commons.

Underhållet har missköts å det grövsta under många år och nu kräver myndigheterna en upprustning som skulle kosta 289 miljoner US. Nu hoppas både staden och operatören komma undan med 50 miljoner US, som man då skulle dela på. Får se hur det går.

Mig veterligt puttrar väl ändå HAL:s gamla Rotterdam i Rotterdam på som hotel, efter sju sorger och åtta bedrövelser. Men hon är bland undantagen, bortsett från diverse mindre flytande ombyggda skapelser som erbjuder lågprisalternativ.

Här i Stockholm har vi senast haft Birger Jarl, som nu är till försäljning. Fast inte som hotel och nattklubb, utan som fartyg, om jag förstått allt rätt.


Sidor: [1] 2